Vi hade ett par fina dagar i Cherburg. Där träffade vi Nigel och hans fru. Han var rättspecialist inom skott och knivskador, navy officer och dykare. Hans fru var översköterska så vi kände oss trygga.
Vi pratade båt länge och efter en stund kom det en till man på bryggan vid vår båt och det var en svensk! Philip hette han och skulle bli av med sin gast och behövde segla själv till ön Guernsey och undrade om vi skulle dit också. Det blev ju perfekt! Vi skulle dit alla 3. Att dessutom ha en officer som var rutinerad i farvattnen gjorde inte saken sämre.
Vi talade med Philip och det visade sig att hans son William och vår Linus gått på samma Gymnasium i paralellklasser. Vid samtal med Linus sedan så kunde han meddela att dom var bra kompisar och William hade till och med varit hemma hos oss. Är inte världen liten ändå?
Vi skulle avgå morgonen därpå men det låg tjock dimma hela natten. Nigel skulle ut i alla fall och Philip var tveksam. Vi skrev ett sms till Philip vid 6 tiden att vi ligger kvar och vi gick och lade oss igen. Kl 08.30 väcker Peter mig. Han såg genom takfönstret att solen lyste från klarblå himmel. Vi stack iväg!
Vi hade vhf kontakt med Philip och Nigel hela tiden
Nigel som hade motorbåt kom först fram till guernsey och hamnen st Peter port. Han meddelade oss att allt var ordnat och vi skulle lägga oss på en väntponton/ brygga utanför hamnen då det bara går att gå in +- 2 timmar från högvatten.
Vi hade en jättefin dag ute till havs och det var mycket skönt att komma i hamn på dagen.
En väldigt aktiv hamn med hamnvärdar som åker runt och lotsar båtar in efter storlek och djupgående. Hamnvärdarna är mycket stiliga med svarta shorts, vita skjortor med sträck på axlarna. Vi fick ligga kvar till nästan sist då vi går 2 m djupt.
Hamnvärden pekade in oss på en plats direkt innanför till höger. Trångt! Men Peter snitsig som han är lät Gipsy glida in sakta och vips så låg vi förtöjda.
Guernsey är en engelsk skattefri ö med många minnen från andra världskriget. Det är lite sorgligt och kontrast till denna idyll med vacker stad och lyx. Det finns fina badplatser i närheten av hamnen med saltvattenbassänger som är uppmurade och fylls på med saltvatten vid högvatten.
Varje morgon och kväll ser man tröskeln in till hamnen som gör att vi inte blir torrlagda. Vi är fortfarande lika imponerade av detta tidvatten. Nu i helgen kommer det att bli 9.7 meters skillnad. Det varierar under månaden då det styrs av hur månens placering i förhållande till sol och Jord är.
Peter hörde ett porlande ljud i båten och då vi tittade under durken så var där massor med vatten. Säkert 200 liter! Smakade och som tur var det sötvatten. Det var en av våra mjuka plasttankar som det blivit hål i. Vi undrade för några dagar sedan varför det gått åt mycket sötvatten och tittade inte efter utan bara fyllde på. Här använder vi inte så mycket saltvatten in då det sliter så vi hade det som förklaring. Nu har vi precis mekat klart och satt tillbaka påsarna efter att fått det lagat av en snäll man som jobbade i en butik med säkerhetsutrustning och gummibåtar samt lagning av dom.
Skönt att ha båten i ordning igen.
På söndag 1/9 går vi mot Frankrike igen till Roskoff. Hoppas på bra segelvindar.
Nu ska vi ut och cykla bland all vänstertrafik, det är inte lätt ska jag säga. Tittar åt fel håll hela tiden så Peter och jag får påminna varandra så vi inte kör fel.
Nu är vi bara 1 hamn kvar från Brest och Biscaya.
Kramar från aktersoffan i ett solstekt Peter Port!
1 kommentar(er)
