På vägen in i Santander dagen efter ringde vi en marina på vägen som låg precis vid staden men det var bara småbåtar som låg där sa han och vi fick åka vidare in i Rian. Det var en bit in och precis vid flygplatsen låg den stora marinan. Vi möttes av en marinero i gummibåt som visade oss till en plats så långt bort från hamnkontoret som det gick. Ja ja sa vi det blir nog bra. Vi frågade om det fanns toaletter och dusch i närheten men det var bara i hamnkontoret och han blev lite stött för det var minsann inte långt.
Peter sköljde av båten och jag cyklade för att checka in. Inga skyltar om hamnkontoret så efter en stund letade jag mig fram till en trapp som ledde upp till en öppen dörr. Ja, och på insidan ca 4 m in satt en skylt. Bra det verkar lovande. Helt tomt men jag ropade Hola! Och en man kom fram bakom en rumsdelare. Han kunde lite engelska och vi kom fram till att vi betalar två nätter och sedan får vi se om vi kan åka vidare. Jag tackade och gick ner. Då kom jag på att fråga om toaletter mm, kom sa han och visade genom fönstret gå 20 meter, höger vid båtvagnarna och sedan in under terrassen. Där, i katakomberna fanns det faciliteter. Dock bara öppna
8-22. Jag cyklade tillbaka och sa att man får bara vara toanödig mellan 8-22 samt att han också tyckte att det var kort bit att ta sig.
Idag regnar det så vi tog en taxi till Carrefour som är som ica maxi ungefär. Planerar att laga all mat färdig och kanelbullar som är obligatoriska på Gipsy när Biscaya skall passeras är bakade. Det kommer att bli både pannbiff, kycklinggryta och hemlagad pytt i panna. Kanske en pastasallad också.
Vi har det mysigt.
Nu har jag i alla fall insett att superlim och jag inte hör ihop. För många år sedan limmade jag fast mig själv i ett galler till högtalaren i bilen som jag skulle vara duktig att fixa. Hemma så ser en kruka ut som något Picasso skulle kunnat tillverka och nu.. Peter bad mig att limma hans favoritglasögon. Det var en spricka i plasten som håller i glaset, alltså bågen. Verkade som en lätt uppgift som jag med stort allvar tog till mig. Förberedde med papper under och öppnade försiktigt superlimmet som ivrigt rann ut på mitt pekfinger och tumme. Insåg att jag inte skulle försöka ta i något utan lät limmet torka. Väldigt obehagligt men det nöts ju bort tänkte jag. Tog ett fast grepp om glasögonen satte lite, eller kanske fel ord.. halva tuben rann ut då det verkar vara ett himla tryck i tuben. Jag torkade bort det överflödiga som jag såg och var noga med att se till att det inte fanns något där jag hade fingrarna. Fint, nu får dom ligga och torka. På morgonen tackade Peter för mitt fina jobb och tog glasögonen på sig. Perfekt! Men nu går dom tyvärr ej att fälla i hop. Bara på ena sidan så man kan säga att Peter har en upp på mig. Ha ha, ska aldrig limma mer.
Schnitzel. 1 portion=för två. Nedan bild på chorizo som tillagats i Asturiansk cider.
Kram 🤗
Bild från hamnen med höga piren i Lastres
0 kommentar(er)
