Peter & Ingela

Efter 90 distans så tänkte vi att nu så vill vi komma i hamn. Att ankra var inte ett alternativ då dyningen har varit ganska hög idag.

Vi tittade och det fanns en småbåtshamn som heter Carboneras. På appen för hamnar fanns ett telefonnummer men ingen svarade på det. Äh, vi provar att gå in i alla fall. Ropade upp via vhf på kanal 9 som alltid vid ankomst till hamn och då svarade en man. Peter frågade om han kunde engelska..han lade på. Peter ropade upp igen och började prata sin specialspanska och det fungerade även denna gång. Det kändes som att vi nästan körde upp bland badande folk i hamninloppet som låg vid en stor badstrand. När vi kom in i bassängen så kom en grå liten bil insladdandes och en man i gul väst viftade att vi skulle till petrol station. Bensinbryggan låg längst in. Att nämna är att det endast ligger småbåtar samt fiskefartyg här. Ingen hamn för gäster alltså.

När vi kom närmare bryggan så var även en hamnvakt med och dom frågade om vi hade problem med båten. Nej, sa vi. Varpå dom kliade sig i huvudet.. men ni ska åka idag? Nej sa vi. Vi vill sova här. Nja, sa hamnvakten, det går inte. Det här är ju en tankbrygga. De två spanjorerna berättade att vi måste åka till annan marina. Dom har inga gästplatser här. Oj oj sa Peter, det är fyra timmar åt ena hållet och sex till andra. Dom tyckte synd om oss och sa att om någon klagar så skulle mannen i gul väst få bära ansvaret och så gjorde han gästen när man blir lyft i örat. 

Men.. Vi måste ringa polisen sa dom och efter jag fyllt i alla dokument så kom konstapeln och ville också ha sina dokument ifyllda. Alla nöjda och glada! 30 euro ville hamvakten ha. Jag fixade middag och precis när vi satt oss så kommer en fransman i en liten mindre segelbåt och frågar oss om han kan ligga på samma brygga som oss. Du får ropa på kanal 9 sa vi till svar.

Det gjorde han, nu var killarna inte lika välvilliga. Fransosen fick också fylla i dokument men betala 50 euro visade det sig. Nu ligger han utanpå oss då det var enda lösningen för honom att få stanna.

Vi frågade om vi kunde få gå en promenad och javisst, det går bra. Men klättra inte runt muren för den är lös utan vi har gjort en öppning i staketet. Ha ha, spansk lösning! Men välordnat med fyllda dunkar att klättra på, det känns säkert.

Det blev en fantastisk fin kväll längs strandpromenaden med gulliga och mysiga små ställen och månens sken som gör glitter i havet kan man inte se sig mätt på. 

Jo, lägger till att fransosen måste gå kl 06.00 och vi får åka när vi vill i morgon bitti. 

När jag skriver detta så sitter vi på akterdäck och njuter, det blåser svaga lite svalkande vindar och vi tänker på hur saker och ting kan lösa sig. Mycket roligt har vi åt alla regler som inte gäller ibland och kan ändras efterhand. Dock så kan det vara mycket principfast, men det beror på dagsform, trevlighetsnivå eller kanske tur.