Ja, fredagen den 6 mars kastade vi loss från Cartagena. Vi hade sett på apparna att vi skulle få en fin segelvind 8-10 m/s och från väst nordväst. Solen sken, inga vågor och vi tog en kaffe på fördäck och pratade minnen från vintern. Det har varit väldigt berikande att få spendera tre månader i ett annat land, med annan kultur och nya möten.
Vinden var svag så efter en stund med 2.5 knop så slogs motor på för att inte komma fram till vår kommande hamn som vi planerat skulle bli Torrevieja allt försent.
När vi rundat en udde så fick vi fin vind och gjorde 6 knop utan motor. Peter såg på färgen på vattnet längre bort att mer vind var i antågande. Vi ville ju ha en mysig segling så vi tänkte precis reva. Alltså rulla in Genuan längst fram och ta ner lite på stor och mesan till hälften. Vi hann precis bara säga det så small det till längst fram och Genuan stack upp en halvmeter i staget. Jag tänkte gå fram men då sa det bara swish och ritsch och hela seglet åkte ur skenan och stod nu rakt ut och slog fram och tillbaka. Vinden ökade till 22 m/s och 40 kvm segel blev som ett monster som med ett öronbedövande ljud slog och hotade med varje kast att slå sönder både radar och vindsnurra.
Vi försökte på alla sätt att få ner seglet men fick vänta med det tills de två andra var nere så att vi kunde vända runt och åka med vinden så seglet kom ner i vattnet. Vi hjälptes åt att snabbt få upp det totalhavererade seglet och Peter återgick till styrningen medan jag halvlåg över segelbyltet och försökte knyta fast allt så det inte blåser i och hamnar i propellern. Allt detta medans sjön sköljde över hela fördäck gång på gång. Jag slutade att ducka för vågorna för nu var jag så blöt som man kan bli. Sjösjukan kom också såklart . Hade inget plåster på för det skulle ju bli en lugn segling..
Nåja, efter 2 timmar för motor och tid att reflektera över vad som kunnat hända så var det på lite skakiga ben som vi lade till i den fina marinan club nautico. Håret stod åt alla håll och var som svinto efter allt salt när vi gick genom den exklusiva loungen upp till receptionen. Som två umruskade blöta katter checkade vi in. Snacka om att känna sig väderbiten och det ska ju synas att man seglat, eller hur?
En lång dusch och mat så kändes allt bättre. Dock så börjar lite ångest komma och tankar på om vi kunde hanterat saker annorlunda, tänk om vi gjort si eller så. Ömma i kroppen gick vi och lade oss.
Dagen därpå så såg jag ut som jag fått fläcksjuka med blåmärken överallt, brännmärken på händer och Peter fick blåsor i händerna efter att ha slagits mot krafterna som sjö och vind visat ett smakprov på. Inte under hela resan ner har vi varit så överraskade av vädret. Respekt.
Måndagen 9/3 firades jag med skönsång och telefonsamtal och meddelanden. Känner mig bortskämd med alla fina omkring mig. Också väldigt emotionell så endel tårar trillar när man pratar med sina kära.
Under måndagen blev det kontakt med försäkringsbolag, segelmakare i sverige och riggmästaren i Torrevieja. Dagen avslutades med middag på italiensk restaurang med fruttidimare och tiramisu. Toppen!
Efter några dagar i ovisshet så har vi nu fått reda på att vi får hjälp av försäkringsbolaget som kommer att hjälpa oss med ett nytt segel och även ett helt nytt rullsystem då det inte går att få fram delar till vårt gamla. Det firade vi såklart!
Vi har hittat en liten bar som heter porompompom där vi stannat ett antal gånger. Den drivs av en jättetrevlig tjej från Stockholm och har blivit en kul mötesplats.
När vi cyklade hem så cyklade Peter gladare än vanligt med lättat hjärta av de fina beskeden. Jag låg efter och fick en skrattatack då han flög nedför gatustenarna. Han hoppade med cykeln som ungdomarna på skateparken vi nyss cyklat förbi. Det var bara en kape som fattades så skulle han varit Batman. Peter förstod inte riktigt vad jag skrattat åt men det gör inget. Härligt att få kramp i magen av sådan där bubblig känsla.
Här i Spanien är det idag 14/3 en annan känsla då spanien beslutat att stänga restauranger och skolor. I torsdags skulle vi gått på en konsert i alicante som vi verkligen sett fram emot men som ställdes in. Det var Rhapsody of queen som en vän sjunger i.
Vi har bytt marina till club international som tar halva priset med samma standard bortsett från det flådiga som vi gärna är utan. Säger som Ernst..I det enkla bor det vackra😃 Trivs här.
Vi ser marinerosar med munskydd och duschar, toaletter mm på marinan är stängda. Lite vacuumkänsla med viss oro för vad som komma skall. Vi tar detta på allvar och följer alla rekommendationer. Vi var även och handlade igår och alla höll avstånd från varandra. Även polisbilar med högtalare åkte omkring på gatorna och informerade om att stanna hemma och bara nödvändigtvis gå ut.
I skrivande stund sitter jag med en kaffe på akterdäck i solen. Ca 24 grader och lätt bris. Svårt att känna annat än att livet är underbart men ändå lite läskigt.
Vår gräslök har repat sig..
Gipsy lite naken med bara Jibben kvar fram..
1 kommentar(er)
